74 av 507 aktiviteter i banken arbetar med estetiska uttrycksformer. Skapande och estetiska uttrycksformer som till exempel bild, film, drama, musik, dans och hantverk. Varje aktivitet har syfte, material, tidsåtgång och genomförande steg för steg. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
74 av 507 aktiviteter
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Höstlöv som blir konstmaterial, där barnen upptäcker formerna och färgerna först när de ska välja ut dem.
Blommor som hamras fram till avtryck på papper, i naturens egna färger och utan en enda tub målarfärg.
Barnen väljer sin favoritscen ur en bok och gör den till ett bokmärke, alltså läsupplevelsen förvandlad till något man håller i.
Fri dans till musik inom en avgränsad yta, för de dagar gruppen behöver få ur sig något utan regler att hålla reda på.
Barnen hittar på fyra egna steg och lär ut dem till gruppen, så att alla sekvenser till slut blir en enda lång dans.
Honung, sirap, vatten och olja i samma glas, där lagren som lägger sig av sig själva förklarar densitet utan ett ord teori.
En känd saga spelas upp som teater, där rösten och kroppen får bära karaktären i stället för ett manus.
Barnen planerar sin dekoration innan de börjar och jämför sedan planen med resultatet, vilket ofta är den intressanta delen.
Samtalet efter filmen styrs mot vad den ville säga i stället för mot vad som hände, alltså analys i stället för referat.
Barnen väljer ett land, ritar flaggan noggrant efter förlaga och tar med tre fakta att berätta för gruppen.
Frukt och tandpetare blir skulpturer som fotograferas innan de äts upp, alltså skapande med ett inbyggt slut.
Musiken tystnar och alla fryser. Två av positionerna blir sedan startpunkten för en improviserad scen.
Barnens verk hängs upp med varsin skylt. Vandringen slutar med att alla ger varandra skriven respons.
Gruppens egen sång ersätter högtalaren. Den som blir utan stol blir sångledare i stället för åskådare.
Hälsningsord på sex språk, där barn med annat hemspråk får vara de som undervisar gruppen.
Vatten, olja och sand i en flaska som blir vågor när den tippas, alltså ett experiment man får ta med hem.
Burkar och risgryn blir slagverk. Passet slutar med att hela gruppen spelar samma rytm tillsammans.
Flaskor med ris och lock som cymbaler, där barnen själva listar ut vad som gör tonen ljus eller mörk.
Barnen väljer sångerna själva och sjunger i ring, avslutat med en gemensam tyst stund.
En papperstalrik som blir julprydnad på framsidan och ett handskrivet kort på baksidan.
Allas händer blir grenarna på samma träd, ett gemensamt verk där varje barn syns enskilt.
En känsla ska visas helt utan ord. Efteråt pratar gruppen om vilka kroppssignaler som avslöjade den.
Ett abstrakt verk byggt på en känsla, där barnet ska kunna säga varför just de färgerna valdes.
Vardagsscener från fritidshemmet spelas upp, som att någon blir utesluten. Gruppen läser sedan av känslorna.
Ett stycke lyssnat i stillhet, sedan får barnen berätta med ord, teckning eller rörelse vad de såg framför sig.
En burk knappar blir ett mönster eller en bild, med begränsat material som gör valen skarpare.
En vanlig bråkorsak spelas upp, gruppen föreslår lösningar och paret testar en av dem direkt.
Samma tema och tio minuter, sedan visar bilderna hur olika tolv barn tänker om exakt samma ord.
Responsen följer en fast form: två saker man uppskattar och en nyfiken fråga. Konstnären försvarar sig inte.
Sång utomhus i skymningen, där barnen föreslår nästa låt och stillheten gör sitt.
Alla får identiskt material och samma tema, vilket gör att skillnaderna bara kan komma ur idéerna.
Metall, trä, plast och glas slås an och sorteras efter hur de låter, vilket kräver ord för det man hör.
Höstlöv sorteras efter färg och form, pressas och blir bokmärken eller collage.
Torkade kryddor i egna tygpåsar, där doften sedan ska beskrivas med ord inför gruppen.
Färgläggning där processen räknas och inte resultatet, i eget tempo och ett fält i taget.
Sången framförs bakom en skärm, vilket sänker tröskeln för den som annars aldrig skulle sjunga.
Medaljer klippta i kartong som faktiskt ska delas ut vid idrottsfestens avslutning.
Bara ansiktet får användas, vilket gör att gruppen måste sätta ord på vad de faktiskt ser.
Tjugo minuter i en egen bok utan instruktion eller bedömning, där delandet efteråt är frivilligt.
Stolar som blir färre för varje runda, en klassiker där det svåra är att förlora med fattning.
Musiken tystnar och alla ska hitta en plats, med en stol borttagen varje varv.
Kortvarianten på en kvart, för de gånger det bara ska gå fort.
En skylt med namnet i mitten och bilder på det man gillar runt om, uppsatt där andra ser den.
Blommor bankas fast i fuktigt tyg tills pigmentet går över. Tyget hängs sedan i solen resten av dagen.
Pinnar mot sten och kvistar mot bark blir en orkester där en ledare visar vems tur det är.
Samma ord sagt argt, ledset eller artigt, vilket visar hur mycket tonfallet avgör vad som faktiskt sägs.
En brustablett i olja och vatten ger en lavalampa. Kvar står frågan om varför lagren aldrig blandas.
En dirigent styr vem som spelar och hur högt. Rollen går runt så att alla får leda gruppen.
Påskmotiv klippta i färgat papper, där form och sammansättning är barnets eget val.
Ett ägg dekoreras efter en plan barnet gjort själv. Sedan ställs det ut tillsammans med de andras.
Stora äggformer som ritas, mönstras och klipps ut till en gemensam vägg.
Glasyr och strössel på egen kaka, där handkontrollen prövas i millimeterskala.
En bild byggd ruta för ruta på rutat papper, precis som en skärm är uppbyggd.
Ett handskrivet uppmuntrande kort till en klasskamrat, alltså skrivande med en riktig mottagare.
Färgerna målas i vått papper så att de flyter ihop, vilket gör tempot till en del av tekniken.
Astronauter jagas av utomjordingar. Varje fångad byter sida tills ingen astronaut är kvar.
Skuggan ritas av medan kompisen håller sin pose. Siluetten målas sedan i valda färger.
Bakom ett upplyst lakan berättas historien med händer och föremål, helt utan att någon syns.
Kroppen blir verktyget i orörd snö. Konsten är att resa sig utan att trampa sönder avtrycket.
Sprutflaskor med färgat vatten mot vit snö, ett underlag som gör varje färg tydlig.
Sand och snäckor på ett kort med handskriven hälsning inuti, klart att skicka hem.
En vit påse, ett tuschansikte och tidningspapper som fyllning, klart på tjugo minuter.
Blicken ska vila på motivet och inte på pappret, vilket gör teckningen till ett lugnverktyg.
En egen konstellation ritas på svart papper, namnges och får en berättelse.
Snabb musik som gradvis blir lugnare, alltså både energiventil och nedvarvning i samma pass.
Enkla steg som hela cirkeln gör samtidigt, med musik som byts och tempo som ändras.
Ett tunt tyg förlänger rörelsen. Gruppen sätter ihop en kort koreografi till slut.
Hela historien berättas utan ett ord. Publiken beskriver sedan vad de tror att de sett.
Kroppen ändrar sig efter vädret som ropas, från hopkrupet regn till snurrande solsken.
Samma tid varje dag i en gemensam bok, tills mönstren börjar synas efter en vecka.
Pipetter på vått papper ger mönster ingen kan styra helt. Verken namnges av barnen efteråt.
Vatten på asfalt syns tydligt och torkar sedan bort, vilket tar bort all rädsla för att göra fel.
Zombien får bara röra sig långsamt och stelt, vilket gör självkontroll till hela poängen.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.