127 av 507 aktiviteter i banken arbetar med skapande och estetiska uttrycksformer. Bild, musik, dans, drama, slöjd. Varje aktivitet har syfte, material, tidsåtgång och genomförande steg för steg. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
127 av 507 aktiviteter
Barnen målar utan krav på att något ska föreställa något och upptäcker att färg och rörelse i sig bär en känsla.
Barnen bygger en egen adventskrans av grangrenar och hemgjorda ornament, ett hantverk som kräver både fingrar och tålamod.
Barnen hittar på en film och gör affischen som ska locka publiken, alltså en övning i hur bild och text övertalar tillsammans.
Barnen dekorerar påskägg i egen takt och övar den noggranna handen som skört material kräver.
En promenad där barnen tittar på husen de passerar varje dag och börjar se skillnaden mellan hur något ser ut och vad det ska användas till.
Barnen gör sin egen version av ett känt konstverk, där poängen är de egna valen och inte likheten med originalet.
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Barnen kodar sitt namn till ettor och nollor och bär det som armband, alltså datorns språk gjort till något man kan ta på.
Höstlöv som blir konstmaterial, där barnen upptäcker formerna och färgerna först när de ska välja ut dem.
Ett collage av gamla tidningar där varje barn väljer ett tema som styr klippandet, med återbruk som självklar del.
Blommor som hamras fram till avtryck på papper, i naturens egna färger och utan en enda tub målarfärg.
Barnen plockar och flätar sin egen midsommarkrona, ett hantverk där varje varv måste sitta tätt för att blommorna ska hålla.
Barnen väljer sin favoritscen ur en bok och gör den till ett bokmärke, alltså läsupplevelsen förvandlad till något man håller i.
Barnen skissar, bygger och belastar en egen bro tills den ger vika, alltså ingenjörens arbetsgång i miniatyr.
Raketer av pappersrullar och kartong, där barnen får tänka igenom varför nos, fenor och dysa ser ut som de gör.
Ett personligt collage av tidningsurklipp, gjort så att den som tycker sig inte kunna rita ändå får uttrycka något eget.
Barnen hittar på fyra egna steg och lär ut dem till gruppen, så att alla sekvenser till slut blir en enda lång dans.
Gamla plagg blir showkostymer. Passet avslutas med den modevisning som gör att skapandet får en publik.
Honung, sirap, vatten och olja i samma glas, där lagren som lägger sig av sig själva förklarar densitet utan ett ord teori.
Barnen bygger en mask till en karaktär de hittat på och upptäcker hur mycket utseendet berättar innan någon sagt ett ord.
En skokartong blir ett habitat där barnen måste kunna motivera varför just de djuren hör hemma.
En skokartong och några gummiband räcker för att barnen ska höra hur spänning och tjocklek ändrar tonen.
Batteri, koppartråd och en lampa som ska lysa, där felsökningen börjar i samma sekund kretsen bryts.
Barnen planerar sin dekoration innan de börjar och jämför sedan planen med resultatet, vilket ofta är den intressanta delen.
Remskivor och hävstänger av trä och rep, byggda tills barnen känner i armarna att kraften faktiskt minskade.
Mjölkkartonger blir fågelbord, byggda efter en egen ritning och uppsatta där barnen sedan kan följa vem som kommer.
Nål och tråd blir en väska eller en hatt. Passet slutar med visningen där varje barn presenterar sitt eget.
Efter att ha studerat tre riktiga affischer gör barnen sin egen, där titel, bild och slogan ska dra åt samma håll.
Grupper om tre eller fyra tar en berättelseskiss hela vägen till färdig inspelning på surfplatta.
Stickning med bara fingrarna, en repetitiv handrörelse som blir ett armband och samtidigt lugnar den som gör den.
Barnen väljer ett land, ritar flaggan noggrant efter förlaga och tar med tre fakta att berätta för gruppen.
Ett tema som hitta något rött, följt av samtalet om hur olika samma uppdrag kan tolkas av tolv barn.
En utomjording byggd utan mall, som ska ha ett namn, en hemplanet och något den äter innan den presenteras.
Frukt och tandpetare blir skulpturer som fotograferas innan de äts upp, alltså skapande med ett inbyggt slut.
Ett diorama över djurets riktiga livsmiljö, där barnet måste kunna namnge tre anpassningar djuret har till platsen.
Vatten, olja och sand i en flaska som blir vågor när den tippas, alltså ett experiment man får ta med hem.
Papper som blir tredimensionella havsdjur och hängs från taket till en gemensam undervattensvärld.
Kakao, socker och smör som rullas för hand och paketeras att ge bort, alltså hantverk med en mottagare.
Burkar och risgryn blir slagverk. Passet slutar med att hela gruppen spelar samma rytm tillsammans.
Olika stora hjul på samma axel visar direkt hur mycket storleken avgör hur långt något rullar.
Kottar, löv och mossa sorteras efter färg och form innan de blir en mandala på kartong.
Löv och kottar knyts fast i trådar tills grenen hänger rakt, alltså balans som barnen måste känna sig fram till.
Flaskor med ris och lock som cymbaler, där barnen själva listar ut vad som gör tonen ljus eller mörk.
En papperstalrik som blir julprydnad på framsidan och ett handskrivet kort på baksidan.
Allas händer blir grenarna på samma träd, ett gemensamt verk där varje barn syns enskilt.
Ett abstrakt verk byggt på en känsla, där barnet ska kunna säga varför just de färgerna valdes.
Glasspinnar och gummiband, sedan justeras vinkeln försök för försök tills katapulten träffar målet.
Barnen ritar en egen kläddesign inspirerad av ett land de valt och berättar vilket mönster som kom varifrån.
Samma plats byggd två gånger, en sommar och en vinter, vilket gör årstidernas skillnad synlig sida vid sida.
En burk knappar blir ett mönster eller en bild, med begränsat material som gör valen skarpare.
Samma tema och tio minuter, sedan visar bilderna hur olika tolv barn tänker om exakt samma ord.
Från designskiss till färdig scenkostym av begagnade kläder, sydd för ett framträdande som ska bli av.
Alla får identiskt material och samma tema, vilket gör att skillnaderna bara kan komma ur idéerna.
Kulan faller av gång på gång tills banan sitter, vilket gör felsökning till hela poängen med bygget.
Gamla tygbitar klipps lika stora och sys ihop för hand till en egen liten textilyta.
Fritt byggande utan instruktionsbok, där konstruktionen ändras allteftersom idén växer fram.
Metall, trä, plast och glas slås an och sorteras efter hur de låter, vilket kräver ord för det man hör.
Höstlöv sorteras efter färg och form, pressas och blir bokmärken eller collage.
Torkade kryddor i egna tygpåsar, där doften sedan ska beskrivas med ord inför gruppen.
Först testas vad magneten drar till sig, sedan byggs en skulptur som hålls ihop helt utan lim.
Järnfilspån i en burk som formar sig efter magneten utanför, ett mönster barnen själva kan styra.
En figur målas, namnges och får en egen historia, alltså hantverk som slutar i berättande.
Färgläggning där processen räknas och inte resultatet, i eget tempo och ett fält i taget.
Egen docka, egen röst och en scen bakom en kartong, där varje barn ansvarar för sin figur.
Masken skiljer barnet från karaktären, vilket gör det lättare att våga improvisera.
Medaljer klippta i kartong som faktiskt ska delas ut vid idrottsfestens avslutning.
Varje medalj bär en text om vad den belönar, vilket tvingar fram tanken på vad som är värt att fira.
Barnen tar isär tre reklamfilmer och gör sedan en egen, medvetet överdriven, för en påhittad produkt.
Tjugo minuter i en egen bok utan instruktion eller bedömning, där delandet efteråt är frivilligt.
En skylt med namnet i mitten och bilder på det man gillar runt om, uppsatt där andra ser den.
Bär och löv stöts till pigment och testas på papper, med jämförelse av vilken växt som gav starkast färg.
Löv, pinnar och stenar läggs i mönster på marken och fotograferas innan de lämnas kvar.
Naturmaterial möter förpackningar i samma verk, med en text om varför just de materialen valdes.
Konst som får blåsa bort, i Andy Goldsworthys anda, vilket öppnar samtalet om det tillfälliga.
En brustablett i olja och vatten ger en lavalampa. Kvar står frågan om varför lagren aldrig blandas.
Ett kvadratiskt papper viks steg för steg till en fågel, där varje vik måste sitta rätt.
Vika, klippa och sedan veckla ut, vilket ger en snöflinga ingen annan har.
Ett torn av papprör utan lim, som mäts när det står och analyseras när det ramlar.
Ett planerat mönster träs på tråd till ett armband som kan bäras direkt.
Påskmotiv klippta i färgat papper, där form och sammansättning är barnets eget val.
Ett ägg dekoreras efter en plan barnet gjort själv. Sedan ställs det ut tillsammans med de andras.
Stora äggformer som ritas, mönstras och klipps ut till en gemensam vägg.
Skapandet blir en väg in i ett samtal om att våren och dess traditioner firas på många olika sätt.
Glasyr och strössel på egen kaka, där handkontrollen prövas i millimeterskala.
En bild byggd ruta för ruta på rutat papper, precis som en skärm är uppbyggd.
En bild byggd enbart av prickar, som först blir begriplig när man tar ett steg tillbaka.
Ett handskrivet uppmuntrande kort till en klasskamrat, alltså skrivande med en riktig mottagare.
En påse sys ihop och får ett Jack-o-lantern-ansikte innan den fylls och hängs upp.
Färgerna målas i vått papper så att de flyter ihop, vilket gör tempot till en del av tekniken.
Bakgrund, ljus och rekvisita byggs av olika grupper och ska ändå bli en enda scen.
Scenen designas utifrån vad berättelsen behöver och används sedan i ett riktigt framträdande.
Kulisser byggs först och berättelsen spelas sedan upp framför dem, alltså hantverk och teater i ett.
Fyra till sex rutor med pratbubblor, skissade först och lästa av minst tre kompisar till slut.
Hjälte, konflikt och lösning blir en egen häftad bok, där stavningen inte är det som räknas.
Ett påhittat land får en flagga. Gruppen måste kunna förklara varje symbol de valt.
Skuggan ritas av medan kompisen håller sin pose. Siluetten målas sedan i valda färger.
Rulla, nypa och klämma, tre grundtekniker i lera som räcker för att komma igång.
Kroppen blir verktyget i orörd snö. Konsten är att resa sig utan att trampa sönder avtrycket.
Samma vikning för alla ger ändå unika mönster. Samtalet handlar om varför snöflingor är sexkantiga.
Sprutflaskor med färgat vatten mot vit snö, ett underlag som gör varje färg tydlig.
Skulpturen planeras på papper innan snön rörs. Den ställs sedan ut för de andra grupperna.
Planeterna målas och hängs upp i skala, vilket gör Jupiters storlek omöjlig att missa.
Sand och snäckor på ett kort med handskriven hälsning inuti, klart att skicka hem.
Ett geometriskt mönster ritas på tyg och sys sedan efter linjerna med korssting.
Svart garn spänns mellan fasta punkter tills nätet håller, vilket kräver att paret enas.
En vit påse, ett tuschansikte och tidningspapper som fyllning, klart på tjugo minuter.
Rätstickor på grova stickor, rad efter rad, tills det blir en disktrasa eller ett halsduksstycke.
En egen konstellation ritas på svart papper, namnges och får en berättelse.
Varje liten förflyttning fotograferas tills bilderna blir rörelse, vilket kräver verkligt tålamod.
Från manus till färdig film, allt gjort av barnen själva med surfplattan som verktyg.
En gammal strumpa blir ett djur med namn, alltså återbruk som slutar i en presentation.
Det högsta tornet som håller, med mätning och samtal om vad basen egentligen gör.
En högtid från en annan kultur lärs in och ett föremål från den skapas, med utgångspunkt i barnens egna traditioner.
Ett fågelhus eller en låda sågas, spikas och slipas med riktiga verktyg under nära handledning.
Tygbitar arrangeras om tills kompositionen sitter, först därefter kommer limmet fram.
Något hemifrån blir ett nytt föremål barnen faktiskt kan använda, presenterat med vad det var förut.
Ett verkligt problem i vardagen får en prototyp som testas och byggs om minst en gång.
Alla kan vara med utan att någon behöver ha köpt en dräkt, och skillnaderna hemma syns inte i rummet.
Varje scen spelas på sin egen plats och publiken vandrar med, alltså promenadteater på skolgården.
Ett armband som ges bort, med färger valda för att betyda något om just den vänskapen.
Trådar knyts i mönster tills bandet räcker runt en handled, ett tålamodsprov med synligt resultat.
När dagens ordning finns på väggen slipper barnen hålla den i huvudet, och de som behöver förutsägbarhet kan gå och titta själva.
Pipetter på vått papper ger mönster ingen kan styra helt. Verken namnges av barnen efteråt.
Vatten på asfalt syns tydligt och torkar sedan bort, vilket tar bort all rädsla för att göra fel.
Garn varvas över och under tills ramen är fylld, med mönster barnet valt själv.
Barnen skapar något som gör deras egen miljö vackrare, och får syn på hur ljus förändrar ett rum.
Att göra något själv att ge bort visar barnen att värde inte är samma sak som pengar.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.