Här ligger 507 färdiga aktiviteter för fritidshemmet. Varje aktivitet har ett syfte i klartext, vilket material som behövs, hur lång tid den tar och genomförandet steg för steg. Alla är kopplade till läroplanen. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
88 av 507 aktiviteter
Barnen kodar sitt namn till ettor och nollor och bär det som armband, alltså datorns språk gjort till något man kan ta på.
Barnen skissar, bygger och belastar en egen bro tills den ger vika, alltså ingenjörens arbetsgång i miniatyr.
Honung, sirap, vatten och olja i samma glas, där lagren som lägger sig av sig själva förklarar densitet utan ett ord teori.
Batteri, koppartråd och en lampa som ska lysa, där felsökningen börjar i samma sekund kretsen bryts.
Remskivor och hävstänger av trä och rep, byggda tills barnen känner i armarna att kraften faktiskt minskade.
Nål och tråd blir en väska eller en hatt. Passet slutar med visningen där varje barn presenterar sitt eget.
Grupper om tre eller fyra tar en berättelseskiss hela vägen till färdig inspelning på surfplatta.
Olika stora hjul på samma axel visar direkt hur mycket storleken avgör hur långt något rullar.
Glasspinnar och gummiband, sedan justeras vinkeln försök för försök tills katapulten träffar målet.
Från designskiss till färdig scenkostym av begagnade kläder, sydd för ett framträdande som ska bli av.
Gamla tygbitar klipps lika stora och sys ihop för hand till en egen liten textilyta.
Barnen tar isär tre reklamfilmer och gör sedan en egen, medvetet överdriven, för en påhittad produkt.
Bär och löv stöts till pigment och testas på papper, med jämförelse av vilken växt som gav starkast färg.
Scenen designas utifrån vad berättelsen behöver och används sedan i ett riktigt framträdande.
Ett geometriskt mönster ritas på tyg och sys sedan efter linjerna med korssting.
Rätstickor på grova stickor, rad efter rad, tills det blir en disktrasa eller ett halsduksstycke.
Varje liten förflyttning fotograferas tills bilderna blir rörelse, vilket kräver verkligt tålamod.
Från manus till färdig film, allt gjort av barnen själva med surfplattan som verktyg.
Ett fågelhus eller en låda sågas, spikas och slipas med riktiga verktyg under nära handledning.
Ett verkligt problem i vardagen får en prototyp som testas och byggs om minst en gång.
Barnen hittar på en film och gör affischen som ska locka publiken, alltså en övning i hur bild och text övertalar tillsammans.
En promenad där barnen tittar på husen de passerar varje dag och börjar se skillnaden mellan hur något ser ut och vad det ska användas till.
Gamla plagg blir showkostymer. Passet avslutas med den modevisning som gör att skapandet får en publik.
En skokartong blir ett habitat där barnen måste kunna motivera varför just de djuren hör hemma.
Efter att ha studerat tre riktiga affischer gör barnen sin egen, där titel, bild och slogan ska dra åt samma håll.
Stickning med bara fingrarna, en repetitiv handrörelse som blir ett armband och samtidigt lugnar den som gör den.
Ett diorama över djurets riktiga livsmiljö, där barnet måste kunna namnge tre anpassningar djuret har till platsen.
Samma plats byggd två gånger, en sommar och en vinter, vilket gör årstidernas skillnad synlig sida vid sida.
Kulan faller av gång på gång tills banan sitter, vilket gör felsökning till hela poängen med bygget.
Först testas vad magneten drar till sig, sedan byggs en skulptur som hålls ihop helt utan lim.
Varje medalj bär en text om vad den belönar, vilket tvingar fram tanken på vad som är värt att fira.
Naturmaterial möter förpackningar i samma verk, med en text om varför just de materialen valdes.
Ett kvadratiskt papper viks steg för steg till en fågel, där varje vik måste sitta rätt.
Skapandet blir en väg in i ett samtal om att våren och dess traditioner firas på många olika sätt.
En bild byggd ruta för ruta på rutat papper, precis som en skärm är uppbyggd.
Bakgrund, ljus och rekvisita byggs av olika grupper och ska ändå bli en enda scen.
Kulisser byggs först och berättelsen spelas sedan upp framför dem, alltså hantverk och teater i ett.
Fyra till sex rutor med pratbubblor, skissade först och lästa av minst tre kompisar till slut.
Hjälte, konflikt och lösning blir en egen häftad bok, där stavningen inte är det som räknas.
Fem till sju egna övningar sätts ihop, skrivs ner och lärs ut till en kompis.
Planeterna målas och hängs upp i skala, vilket gör Jupiters storlek omöjlig att missa.
En egen konstellation ritas på svart papper, namnges och får en berättelse.
En högtid från en annan kultur lärs in och ett föremål från den skapas, med utgångspunkt i barnens egna traditioner.
Något hemifrån blir ett nytt föremål barnen faktiskt kan använda, presenterat med vad det var förut.
Alla kan vara med utan att någon behöver ha köpt en dräkt, och skillnaderna hemma syns inte i rummet.
Varje scen spelas på sin egen plats och publiken vandrar med, alltså promenadteater på skolgården.
Garn varvas över och under tills ramen är fylld, med mönster barnet valt själv.
Barnen skapar något som gör deras egen miljö vackrare, och får syn på hur ljus förändrar ett rum.
Att göra något själv att ge bort visar barnen att värde inte är samma sak som pengar.
Barnen målar utan krav på att något ska föreställa något och upptäcker att färg och rörelse i sig bär en känsla.
Barnen bygger en egen adventskrans av grangrenar och hemgjorda ornament, ett hantverk som kräver både fingrar och tålamod.
Barnen gör sin egen version av ett känt konstverk, där poängen är de egna valen och inte likheten med originalet.
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Ett collage av gamla tidningar där varje barn väljer ett tema som styr klippandet, med återbruk som självklar del.
Barnen väljer sin favoritscen ur en bok och gör den till ett bokmärke, alltså läsupplevelsen förvandlad till något man håller i.
Raketer av pappersrullar och kartong, där barnen får tänka igenom varför nos, fenor och dysa ser ut som de gör.
Ett personligt collage av tidningsurklipp, gjort så att den som tycker sig inte kunna rita ändå får uttrycka något eget.
Barnen hittar på fyra egna steg och lär ut dem till gruppen, så att alla sekvenser till slut blir en enda lång dans.
Barnen bygger en mask till en karaktär de hittat på och upptäcker hur mycket utseendet berättar innan någon sagt ett ord.
En skokartong och några gummiband räcker för att barnen ska höra hur spänning och tjocklek ändrar tonen.
Mjölkkartonger blir fågelbord, byggda efter en egen ritning och uppsatta där barnen sedan kan följa vem som kommer.
Barnen väljer ett land, ritar flaggan noggrant efter förlaga och tar med tre fakta att berätta för gruppen.
Ett tema som hitta något rött, följt av samtalet om hur olika samma uppdrag kan tolkas av tolv barn.
En utomjording byggd utan mall, som ska ha ett namn, en hemplanet och något den äter innan den presenteras.
Kakao, socker och smör som rullas för hand och paketeras att ge bort, alltså hantverk med en mottagare.
Ett abstrakt verk byggt på en känsla, där barnet ska kunna säga varför just de färgerna valdes.
Barnen ritar en egen kläddesign inspirerad av ett land de valt och berättar vilket mönster som kom varifrån.
Samma tema och tio minuter, sedan visar bilderna hur olika tolv barn tänker om exakt samma ord.
Alla får identiskt material och samma tema, vilket gör att skillnaderna bara kan komma ur idéerna.
Fritt byggande utan instruktionsbok, där konstruktionen ändras allteftersom idén växer fram.
Metall, trä, plast och glas slås an och sorteras efter hur de låter, vilket kräver ord för det man hör.
En figur målas, namnges och får en egen historia, alltså hantverk som slutar i berättande.
Färgläggning där processen räknas och inte resultatet, i eget tempo och ett fält i taget.
Egen docka, egen röst och en scen bakom en kartong, där varje barn ansvarar för sin figur.
Masken skiljer barnet från karaktären, vilket gör det lättare att våga improvisera.
Tjugo minuter i en egen bok utan instruktion eller bedömning, där delandet efteråt är frivilligt.
Löv, pinnar och stenar läggs i mönster på marken och fotograferas innan de lämnas kvar.
Konst som får blåsa bort, i Andy Goldsworthys anda, vilket öppnar samtalet om det tillfälliga.
En brustablett i olja och vatten ger en lavalampa. Kvar står frågan om varför lagren aldrig blandas.
Ett torn av papprör utan lim, som mäts när det står och analyseras när det ramlar.
En bild byggd enbart av prickar, som först blir begriplig när man tar ett steg tillbaka.
Ett påhittat land får en flagga. Gruppen måste kunna förklara varje symbol de valt.
Rulla, nypa och klämma, tre grundtekniker i lera som räcker för att komma igång.
Skulpturen planeras på papper innan snön rörs. Den ställs sedan ut för de andra grupperna.
Det högsta tornet som håller, med mätning och samtal om vad basen egentligen gör.
Tygbitar arrangeras om tills kompositionen sitter, först därefter kommer limmet fram.
Ett armband som ges bort, med färger valda för att betyda något om just den vänskapen.
Trådar knyts i mönster tills bandet räcker runt en handled, ett tålamodsprov med synligt resultat.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.