63 av 507 aktiviteter i banken arbetar med språk och kommunikation. Samtala, berätta, lyssna, läsa, skriva. Varje aktivitet har syfte, material, tidsåtgång och genomförande steg för steg. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
63 av 507 aktiviteter
En följetong som byggs kapitel för kapitel genom adventen, så att barnen får öva att hålla en berättelse i huvudet över tid.
Barnen övar i par på vad man faktiskt gör när en kompis är ledsen, alltså empati som handling och inte bara som ord.
Barnen turas om att berätta och att lyssna, där den som lyssnar måste ställa minst två följdfrågor innan rollerna byts.
En berättelse som byggs mening för mening runt ringen, så att varje barn måste lyssna för att kunna fortsätta.
Tärningar med bilder som styr historien, ett sätt att komma igång för den som annars fastnar på att hitta på.
En saga från en annan kultur, följd av samtalet om vad som är likt och vad som skiljer mot sagorna barnen redan kan.
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Barnen kodar sitt namn till ettor och nollor och bär det som armband, alltså datorns språk gjort till något man kan ta på.
En ringlek där barnen ska känna igen varandra på rösten, vilket lär namnen på ett sätt ingen namnrunda gör.
Barnen argumenterar för en sida de kanske inte håller med om. Efteråt får de säga vilka argument som var starka, oavsett lag.
Barnen letar felet i en kod som inte fungerar, alltså det som programmering mest handlar om i verkligheten.
Djurljud som ska kännas igen och sedan härmas, där rösten får användas på ett sätt den sällan får i klassrummet.
En känd saga spelas upp som teater, där rösten och kroppen får bära karaktären i stället för ett manus.
En berättelse med tydliga känslolägen som blir samtalet om hur samma situation kan kännas helt olika för olika personer.
Samtalet efter filmen styrs mot vad den ville säga i stället för mot vad som hände, alltså analys i stället för referat.
Barnen sätter betyg och måste motivera det. I smågruppen upptäcker de att samma film kan bedömas helt olika.
Namnen nöts in genom skratt i stället för genom upprepning, och det fastnar bättre.
En konflikthistoria som barnen får lösa på flera sätt och sedan väga lösningarna mot varandra i par.
Precis en mening per barn runt cirkeln, vilket tvingar fram lyssnandet: du måste veta var berättelsen är för att kunna fortsätta.
Högläsning med efterföljande samtal om hur karaktärerna kände, en daglig avslutning som fungerar för hela gruppen.
Tre konkreta goda handlingar under en vecka, med fem minuter varje dag där någon berättar vad som hände.
Hälsningsord på sex språk, där barn med annat hemspråk får vara de som undervisar gruppen.
En spökhistoria i dämpad belysning, där barnen ska hålla reda på ledtrådarna medan stämningen byggs upp.
Trettio sekunder att diskutera varje fråga innan laget svarar gemensamt, vilket gör att den tystaste också hörs.
Ingen får säga nej till det förra barnets påhitt, bara bygga vidare, vilket är svårare än det låter.
Barnen delar egna erfarenheter av att pojkar och flickor behandlats olika och namnger sedan ett beteende var att ändra.
Kuddar, filtar och en varm dryck medan julsagan läses, en läsupplevelse som är lika mycket miljö som text.
En känsla ska visas helt utan ord. Efteråt pratar gruppen om vilka kroppssignaler som avslöjade den.
Efter varje gissning berättar någon när hen själv brukar känna så, vilket gör känslan konkret.
En privat dagbok där barnet skriver eller ritar dagens känsla, med frivilligt delande en gång i veckan.
Känslan visas med kropp och mimik. Samtalet efteråt handlar om när man brukar känna just så.
Ansiktsbilder som ska namnges, med målet att komma bortom glad och ledsen till fler ord.
Ett riktigt problem från fritidshemmet tas till omröstning, där alla röster väger lika och beslutet skrivs ner.
Barnen upptäcker att de har saker gemensamt med kompisar de inte brukar leka med.
En associationskedja runt ringen utan rätt eller fel, följd av samtalet om varför orden hängde ihop.
Gåtor som löses i grupp, där barnen får argumentera för sitt resonemang innan svaret avslöjas.
En rörelse skickas runt ringen och jämförs med originalet till slut, alltså källkritik gjord till lek.
Sången framförs bakom en skärm, vilket sänker tröskeln för den som annars aldrig skulle sjunga.
Fem rätter från olika länder smakas och placeras på kartan, med samtal om vad klimatet gör med maten.
Bara ansiktet får användas, vilket gör att gruppen måste sätta ord på vad de faktiskt ser.
En skylt med namnet i mitten och bilder på det man gillar runt om, uppsatt där andra ser den.
Frågekort som besvaras i ring, ett sätt att lära känna varandra utan att någon behöver hitta på något.
För att lösa uppgiften måste barnen se vilka som är där, och alla blir därmed någon som räknas.
Ett handskrivet uppmuntrande kort till en klasskamrat, alltså skrivande med en riktig mottagare.
Två kolumner på tavlan visar hur varje rättighet hänger ihop med ett ansvar. Gruppen formulerar sedan en egen regel.
Barnkonventionen som bingobricka, där varje bingo följs av samtalet om vad rättigheten betyder i vardagen.
En berättelse om ett barn som kämpat för sina rättigheter, följd av vad var och en själv kan göra.
En journal där veckans mående skrivs eller ritas, helt privat och utan krav på att dela.
Ett barn som vet var sakerna finns behöver inte fråga en vuxen om allt, och det blir tryggare och mer självständigt.
Barnen rör sig till olika hörn efter sina svar och möter dem som svarat likadant.
Barnen röstar med kroppen mellan två alternativ och motiverar sedan sitt val för de andra.
De fem grundsmakerna en i taget, med jakt på precisa ord för det som händer i munnen.
Två sanningar och en lögn om sig själv, där gruppen ska lista ut vilken som inte stämmer.
Korta frågor i högt tempo utan material, gjort för att fylla en lucka mitt på dagen.
Att säga stopp är lättare om man har övat på det när det inte var på riktigt.
Sagan berättas med röstväxlingar och pauser, följt av samtalet om vad som egentligen hände.
En öppen fråga runt ringen där varje barn hörs, följd av samtalet om likheter och skillnader.
En sak att vara tacksam för i dag, delad i ring där ingen avbryter.
Tre påståenden om sig själv där ett är påhittat. Gissningen måste dessutom motiveras.
Hela historien berättas utan ett ord. Publiken beskriver sedan vad de tror att de sett.
Egna observationer presenteras och gruppen gör en gemensam prognos för morgondagen.
Något konkret positivt om en kamrat, sagt utan att någon annan görs sämre.
Barnen bygger en berättelse ihop och tränar samtidigt på att lyssna, eftersom man måste veta var historien är för att kunna fortsätta.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.