100 av 507 aktiviteter i banken arbetar med språk och kommunikation. Samtala, berätta, lyssna, läsa, skriva. Varje aktivitet har syfte, material, tidsåtgång och genomförande steg för steg. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
100 av 507 aktiviteter
Barnen tränar att tänka i kategorier och att ställa frågor som för dem närmare svaret, i stället för att gissa vilt.
Barnen övar i par på vad man faktiskt gör när en kompis är ledsen, alltså empati som handling och inte bara som ord.
Barnen turas om att berätta och att lyssna, där den som lyssnar måste ställa minst två följdfrågor innan rollerna byts.
Barnens inflytande blir konkret när de får bestämma en hel dag och också bära ansvaret för att den fungerar.
Efter att ha studerat tre riktiga affischer gör barnen sin egen, där titel, bild och slogan ska dra åt samma håll.
Filmen pausas på valda ställen, så att barnen hinner sätta ord på hur bild och musik gör dem känslomässigt.
Samtalet efter filmen styrs mot vad den ville säga i stället för mot vad som hände, alltså analys i stället för referat.
Manus, roller och inspelning på ett pass, med premiärvisning för resten av fritidshemmet som avslutning.
Barnen får syn på att december ser olika ut hemma hos olika familjer, och att det är helt normalt.
Trettio sekunder att diskutera varje fråga innan laget svarar gemensamt, vilket gör att den tystaste också hörs.
En privat dagbok där barnet skriver eller ritar dagens känsla, med frivilligt delande en gång i veckan.
Barnen upptäcker att de har saker gemensamt med kompisar de inte brukar leka med.
Gåtor som löses i grupp, där barnen får argumentera för sitt resonemang innan svaret avslöjas.
En lugn läsestund ger vila och språk samtidigt, och blir en punkt barnen börjar längta till.
Barnkonventionen som bingobricka, där varje bingo följs av samtalet om vad rättigheten betyder i vardagen.
En journal där veckans mående skrivs eller ritas, helt privat och utan krav på att dela.
Barnen upptäcker att det de själva tycker är tydligt inte alls är tydligt för någon annan.
Fyra till sex rutor med pratbubblor, skissade först och lästa av minst tre kompisar till slut.
Hjälte, konflikt och lösning blir en egen häftad bok, där stavningen inte är det som räknas.
En egen text eller dikt illustreras i ett häfte, med frivillig uppläsning till sist.
Två sanningar och en lögn om sig själv, där gruppen ska lista ut vilken som inte stämmer.
Korta frågor i högt tempo utan material, gjort för att fylla en lucka mitt på dagen.
Tre påståenden om sig själv där ett är påhittat. Gissningen måste dessutom motiveras.
En påhittad uppfinning ritas och förklaras muntligt, med frågor från de andra.
Egna observationer presenteras och gruppen gör en gemensam prognos för morgondagen.
Barnen tränar på att titta noga på en plats de trodde att de redan kände till.
Barnen bygger en berättelse ihop och tränar samtidigt på att lyssna, eftersom man måste veta var historien är för att kunna fortsätta.
En följetong som byggs kapitel för kapitel genom adventen, så att barnen får öva att hålla en berättelse i huvudet över tid.
Elevinflytande blir på riktigt först när barnen ser att det de sa faktiskt ledde till något.
En berättelse som byggs mening för mening runt ringen, så att varje barn måste lyssna för att kunna fortsätta.
Tärningar med bilder som styr historien, ett sätt att komma igång för den som annars fastnar på att hitta på.
En saga från en annan kultur, följd av samtalet om vad som är likt och vad som skiljer mot sagorna barnen redan kan.
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Barnen kodar sitt namn till ettor och nollor och bär det som armband, alltså datorns språk gjort till något man kan ta på.
Barnen argumenterar för en sida de kanske inte håller med om. Efteråt får de säga vilka argument som var starka, oavsett lag.
Barnen letar felet i en kod som inte fungerar, alltså det som programmering mest handlar om i verkligheten.
Från sockdocka till färdig föreställning i tre scener, där publiken sedan ger skådespelarna ett konkret omdöme.
En känd saga spelas upp som teater, där rösten och kroppen får bära karaktären i stället för ett manus.
En berättelse med tydliga känslolägen som blir samtalet om hur samma situation kan kännas helt olika för olika personer.
Grupper om tre eller fyra tar en berättelseskiss hela vägen till färdig inspelning på surfplatta.
Barnen sätter betyg och måste motivera det. I smågruppen upptäcker de att samma film kan bedömas helt olika.
En konflikthistoria som barnen får lösa på flera sätt och sedan väga lösningarna mot varandra i par.
Precis en mening per barn runt cirkeln, vilket tvingar fram lyssnandet: du måste veta var berättelsen är för att kunna fortsätta.
Högläsning med efterföljande samtal om hur karaktärerna kände, en daglig avslutning som fungerar för hela gruppen.
Tre konkreta goda handlingar under en vecka, med fem minuter varje dag där någon berättar vad som hände.
Hälsningsord på sex språk, där barn med annat hemspråk får vara de som undervisar gruppen.
Barnen förbereder frågor, intervjuar en vuxen på skolan och klipper ihop ett riktigt poddavsnitt.
Ingen får säga nej till det förra barnets påhitt, bara bygga vidare, vilket är svårare än det låter.
Barnen delar egna erfarenheter av att pojkar och flickor behandlats olika och namnger sedan ett beteende var att ändra.
En känsla ska visas helt utan ord. Efteråt pratar gruppen om vilka kroppssignaler som avslöjade den.
Efter varje gissning berättar någon när hen själv brukar känna så, vilket gör känslan konkret.
Känslan visas med kropp och mimik. Samtalet efteråt handlar om när man brukar känna just så.
En känd saga spelas upp och får sedan ett nytt slut som barnen hittar på själva.
Ordförande, sekreterare och talarlista, alltså mötesformen övad innan den behövs på riktigt.
Ett riktigt problem från fritidshemmet tas till omröstning, där alla röster väger lika och beslutet skrivs ner.
Barn blir det de hör att de är, och den här övningen ger dem något att bli.
En associationskedja runt ringen utan rätt eller fel, följd av samtalet om varför orden hängde ihop.
Sången framförs bakom en skärm, vilket sänker tröskeln för den som annars aldrig skulle sjunga.
Fem rätter från olika länder smakas och placeras på kartan, med samtal om vad klimatet gör med maten.
Barnen tar isär tre reklamfilmer och gör sedan en egen, medvetet överdriven, för en påhittad produkt.
Ett fynd för varje sinne, vilket tvingar fram uppmärksamhet på annat än det man ser.
Egna lagflaggor, inmarsch till musik och en speaker som presenterar, alltså upptakten som sätter tonen.
Frågekort som besvaras i ring, ett sätt att lära känna varandra utan att någon behöver hitta på något.
Grupperna planerar, övar och spelar in ett riktigt avsnitt som sedan lyssnas igenom tillsammans.
Två kolumner på tavlan visar hur varje rättighet hänger ihop med ett ansvar. Gruppen formulerar sedan en egen regel.
En berättelse om ett barn som kämpat för sina rättigheter, följd av vad var och en själv kan göra.
Ett eget manus med början, mitt och slut som repeteras tills gruppen är nöjd och sedan filmas.
Regler barnen själva har formulerat följs för att de är deras, inte för att en vuxen ser på.
Ett ihåligt träd eller ett mossigt stenblock blir hemvist åt ett väsen barnen hittar på.
Barnen rör sig till olika hörn efter sina svar och möter dem som svarat likadant.
Avståndet till lampan avgör skuggans storlek, vilket blir ett verktyg i berättandet.
Barnen röstar med kroppen mellan två alternativ och motiverar sedan sitt val för de andra.
De fem grundsmakerna en i taget, med jakt på precisa ord för det som händer i munnen.
Historien byggs stycke för stycke i ringen, med pedagogen som styr stämningen och slutet.
Från manus till färdig film, allt gjort av barnen själva med surfplattan som verktyg.
Sagan berättas med röstväxlingar och pauser, följt av samtalet om vad som egentligen hände.
En öppen fråga runt ringen där varje barn hörs, följd av samtalet om likheter och skillnader.
En sak att vara tacksam för i dag, delad i ring där ingen avbryter.
Hela historien berättas utan ett ord. Publiken beskriver sedan vad de tror att de sett.
Något konkret positivt om en kamrat, sagt utan att någon annan görs sämre.
Namnen nöts in genom skratt i stället för genom upprepning, och det fastnar bättre.
En ringlek där barnen ska känna igen varandra på rösten, vilket lär namnen på ett sätt ingen namnrunda gör.
En spökhistoria i dämpad belysning, där barnen ska hålla reda på ledtrådarna medan stämningen byggs upp.
En ledtråd om färg och sedan letar alla, en tiominuterslek som fungerar var som helst utan material.
Kuddar, filtar och en varm dryck medan julsagan läses, en läsupplevelse som är lika mycket miljö som text.
Ansiktsbilder som ska namnges, med målet att komma bortom glad och ledsen till fler ord.
En rörelse skickas runt ringen och jämförs med originalet till slut, alltså källkritik gjord till lek.
Traditionella midsommarlekar där rörelserna följer texten, dansade i ring med handfattning.
Bara ansiktet får användas, vilket gör att gruppen måste sätta ord på vad de faktiskt ser.
Barnen ligger på rygg och läser molnen som figurer. Av figurerna byggs sedan en gemensam berättelse.
Att kunna varandras namn är första steget till att fråga någon om de vill leka.
En skylt med namnet i mitten och bilder på det man gillar runt om, uppsatt där andra ser den.
Varje löpare ropar alla tidigare namn, så kedjan blir längre för varje varv.
Ett handskrivet uppmuntrande kort till en klasskamrat, alltså skrivande med en riktig mottagare.
Bara kommandon som börjar med Simon säger ska följas, alltså impulskontroll på tio minuter.
Att säga stopp är lättare om man har övat på det när det inte var på riktigt.
När dagens ordning finns på väggen slipper barnen hålla den i huvudet, och de som behöver förutsägbarhet kan gå och titta själva.
Djurljud som ska kännas igen och sedan härmas, där rösten får användas på ett sätt den sällan får i klassrummet.
För att lösa uppgiften måste barnen se vilka som är där, och alla blir därmed någon som räknas.
Ett barn som vet var sakerna finns behöver inte fråga en vuxen om allt, och det blir tryggare och mer självständigt.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.