Här ligger 507 färdiga aktiviteter för fritidshemmet. Varje aktivitet har ett syfte i klartext, vilket material som behövs, hur lång tid den tar och genomförandet steg för steg. Alla är kopplade till läroplanen. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
121 av 507 aktiviteter
Barnen förbereder en säker eldstad och släcker en liten eld själva, med en vuxen per fem barn och varje regel förklarad.
Fem grenar som tillsammans täcker snabbhet, hopp, kast, höjd och balans, med medalj för att ha fullföljt alltihop.
Barnen skriver instruktioner i steg och väderstreck som en annan grupp måste följa bokstavligt för att hitta skatten.
Vatten, olja och sirap i samma burk, där barnen dokumenterar vilka som blandar sig och vilka som lägger sig i lager.
Bär och löv stöts till pigment och testas på papper, med jämförelse av vilken växt som gav starkast färg.
Karta och kompass i par, med jämförelse efteråt av vilka vägval som faktiskt lönade sig.
Svart, vitt och rött i solen i tjugo minuter, sedan mäts temperaturen och slutsatsen drar sig själv.
Svamparna fotograferas i stället för att plockas, med guidbok och samtal om nedbrytarens roll.
Barnen lär sig skilja ätliga bär från giftiga i närmiljön, med allemansrätten och säkerheten som ram.
Kast mot korg från olika håll, där korgen sänks efter gruppen så att alla får minst fem riktiga försök.
Ett förenklat lagspel med så få regler att alla är med från första matchen, spelat i korta omgångar med roterande lag.
Den svenska klassikern, där barnen måste läsa spelets läge och fatta beslut medan bollen redan är i luften.
En skogsvandring där barnen läser spår i lera och bark, alltså detektivarbete med skogens egna ledtrådar.
Med spårguide i handen letar barnen avtryck i lera, sand eller snö och för in fynden i en gemensam spårlista.
En fågelmatare vid fönstret som blir ett långsamt pågående forskningsprojekt, med art, datum och beteende noterat.
Brännboll för små ytor, ritad som en fyrkant på asfalten så att även en liten grupp får ett riktigt spel.
Varmt vatten, kallt vatten och salt mot varsin isbit, med gissningen nedskriven innan försöket börjar.
Löv och matrester i lager, följt vecka för vecka tills barnen ser avfallet ha blivit jord.
Tre stopp för att se något vackert, hotat eller förstört. Varje barn formulerar sedan en handling att ta.
En insekt eller en bäck filmas i dokumentärstil med berättarröst, precis som på tv.
Naturmaterial möter förpackningar i samma verk, med en text om varför just de materialen valdes.
Med lupp avgör barnen om växten hör hemma i varmt, tempererat eller kallt klimat.
Åtta stationer, en per planet, där uppgiften speglar planetens egenskaper.
Ett fort av pinnar och grenar, byggt av ett lag som själva bestämmer form och arbetsfördelning.
En handritad karta med symboler och landmärken leder paren genom skogen till skatten.
Ett vindskydd av grenar och löv som faktiskt testas mot vind eller lätt regn.
Tre till fem grenar med egen poängräknare i varje lag, avslutat med certifikat till alla.
Överlämningen övas innan tävlingen börjar. Flera heat gör att alla springer minst två gånger.
Brännboll i full skala med tydlig hemmaplan och löparbana för två stora lag.
Barnen vet var på gården det händer saker som vuxna inte ser, och de berättar det om man frågar rätt.
En hel förmiddag utanför skolgården ger barnen en annan sorts dag, och de får öva på att röra sig i samhället tillsammans.
Varje scen spelas på sin egen plats och publiken vandrar med, alltså promenadteater på skolgården.
Rekvisitan görs av det som finns på plats. Showen framförs för resten av fritidshemmet.
Samma tid varje dag i en gemensam bok, tills mönstren börjar synas efter en vecka.
Kontinenterna ritas med krita på asfalten och hoppas mellan när landet ropas.
Barnen tränar på att titta noga på en plats de trodde att de redan kände till.
Växterna berättas om på plats. Varje barn tar med ett löv eller en kvist att visa upp.
Egentillverkade vindflöjlar och kompass ger riktning och styrka till väderrapporten.
Volleyboll över ett spänt snöre, med sidbyte efter varje set.
En stafett där farten inte räcker: barnen måste bromsa sin egen rörelse för att hålla ägget kvar på skeden.
En jakt där barnen tvingas välja: springa långt efter få bollar eller samla nära och snabbt.
En stafett baklänges som ställer om kroppens invanda rörelsemönster, vilket jämnar ut skillnaderna i löpförmåga.
Barnen springer hela sträckan baklänges utan att vända sig om, en balansövning som ger skratt på köpet.
Vattenballonger som ska spräckas på tid, alltså full fart och blöta skratt på en varm dag.
Två barn springer med en ballong klämd mellan sig utan händer, vilket tvingar fram både gemensam takt och prat.
En snabb kullek mellan två linjer där timingen avgör: att välja rätt ögonblick slår att vara snabbast.
Ett precisionsspel där taktiken avgör: sikta på målkulan eller knuffa undan motståndarens.
En kullek med mjuk boll där både den som kastar och den som viker undan får jobba, med tydliga regler om var man får träffa.
Bollen kläms mellan kropp och armar hela sträckan, vilket gör att den som springer fortast inte automatiskt vinner.
En kullek där varje barn hela tiden väger risken: springa in och rädda en kompis eller hålla sig fri.
En hinderbana på skolgården där tekniken räknas i stället för farten, med mjuk broms och sväng utan kraft i fokus.
Insekter under stenar och spindelnät i buskarna blir en djurlogg över skolgården, dokumenterad utan att någon varelse störs.
Färgen ropas och alla måste hitta dit snabbast möjligt, en kullek där ögat måste hinna före fötterna.
Sprint, längdhopp och kast med egna mätta resultat, där jämförelsen görs mot förra gången i stället för mot kompisen.
Den frusna kan bara räddas av en kompis, vilket gör att ingen springer bara för sin egen skull.
En hinderbana där varje barn kör i sin egen takt och tävlar mot sin egen förra tid.
Kommandon som växlar oväntat, vilket gör att barnen måste lyssna lika mycket som de springer.
Hela sträckan hoppad i en plastpåse, en stafett där kroppen måste hitta ett helt nytt sätt att ta sig fram.
Ett ben dit och det andra tillbaka, vilket tränar båda sidor lika mycket utan att någon behöver tänka på det.
Varje barn väljer sin egen nivå och sitt eget mål, från tvåbenshopp till dubbelhopp.
En långsam tyst promenad med stopp för en färg, ett ljud eller en doft i taget.
Stationer med höstuppgifter längs stafettbanan, upplagt så att alla är med oavsett hur fort de springer.
Kedjan växer för varje fångad, vilket gör leken svårare av sig själv utan att någon ändrar en regel.
Varianten för många barn, där alla till slut sitter ihop i samma kedja.
Alla plagg på, springa, alla plagg av, vilket gör finmotoriken till det avgörande momentet.
Grundvarianten där varje fångad tar hand med jägaren tills hela gruppen springer ihop.
Den enklaste stafetten som finns, för dagar då gruppen bara behöver springa av sig.
Sång utomhus i skymningen, där barnen föreslår nästa låt och stillheten gör sitt.
Hela sträckan på händer och knän, vilket tar armar, axlar och bål på ett sätt löpning inte gör.
Det traditionella trädgårdsspelet, där laget måste komma överens om kastordningen innan någon kastar.
Ett naturuppdrag utan färdig metod, där laget själva måste komma överens om hur de löser det.
Målet räknas bara om alla i laget rört bollen, en regel som gör passningen viktigare än skottet.
Vinnaren stannar kvar och nästa lag kliver in, ett system som gör att ingen står och väntar länge.
En tyst promenad med tre stopp, där varje barn delar en observation vid varje stopp.
Skogsvägen gås under tystnad, med en minut stillasittande för att höra fågel, vind och knäckande grenar.
Stången kläs, reses och dansas kring av hela gruppen, alltså en tradition gjord tillsammans.
Barnen rör sig tyst för att inte skrämma djuren, vilket i sig blir den viktigaste lärdomen.
Var och en väljer sin plats att sitta stilla på och känner efter hur kroppen svarar på tystnaden.
Löv, pinnar och stenar läggs i mönster på marken och fotograferas innan de lämnas kvar.
Konst som får blåsa bort, i Andy Goldsworthys anda, vilket öppnar samtalet om det tillfälliga.
Kojor och miniatyrlandskap av fallna grenar, byggda om tills konstruktionen faktiskt håller.
Blommor bankas fast i fuktigt tyg tills pigmentet går över. Tyget hängs sedan i solen resten av dagen.
Pinnar mot sten och kvistar mot bark blir en orkester där en ledare visar vems tur det är.
Tio minuter stilla på egen plats med lupp, sedan ritas det man sett och jämförs med de andras.
En checklista med ett rött löv, en rund sten och ett frö, sökt i smågrupper utan att något skadas.
Ett fynd för varje sinne, vilket tvingar fram uppmärksamhet på annat än det man ser.
Fem minuter blundande där varje nytt ljud räknas på fingrarna innan gruppen jämför.
En lista med naturföremål att hitta, följd av genomgången där varje fynd ska förklaras.
Egna lagflaggor, inmarsch till musik och en speaker som presenterar, alltså upptakten som sätter tonen.
Frukten skärs och blandas gemensamt, sedan äts allt i skuggan en varm dag.
Maten bärs ut, äts på plats och städas undan gemensamt, med naturen runt om som samtalsämne.
Alla springer på signal mellan två linjer medan den i mitten försöker hinna ikapp.
Astronauter jagas av utomjordingar. Varje fångad byter sida tills ingen astronaut är kvar.
Ett ihåligt träd eller ett mossigt stenblock blir hemvist åt ett väsen barnen hittar på.
Två fästningar byggs innan första bollen kastas, vilket gör förberedelsen till halva leken.
Rullare, staplare och dekoratörer i varje grupp, med namngivning och foto när gubben står.
Skulpturen planeras på papper innan snön rörs. Den ställs sedan ut för de andra grupperna.
Tre stopp i vinternaturen för att lyssna på tystnaden, avslutat med en observation var.
Barnen väljer musik, dekorerar och sköter värdskapet för en fest de planerat själva.
Sprinklern är ett rörligt hinder mitt på planen, vilket gör banan oförutsägbar hela tiden.
Fri vattenlek under sprinklern, det enklaste svaret på en riktigt varm eftermiddag.
En handritad karta över skolgården med en fysisk uppgift vid varje punkt.
Flera lag springer parallellt på egna banor, så att ingen står och väntar länge.
Varje fångad blir ny fångare, vilket ger hela gruppen mycket rörelse på stor yta.
En hel dag med bad, sandslott och en gemensam installation av det stranden erbjuder.
Den blöta asfalten gör bollen oförutsägbar, vilket jämnar ut skillnaderna i teknik.
Bollen slås hårt i marken och ska fångas i studsen, med höjden som svårighetsreglage.
Vatten bärs i en blöt svamp mellan hink och balja, där spillet avgör lika mycket som farten.
En pappersremsa i byxlinningen är svansen. Den som blir av med sin blir automatiskt ny fångare.
Ett träd planteras, skyltas och fotograferas över tid, alltså ett avtryck barnen kan följa i flera år.
En observationslista med vårtecken bockas av längs en planerad rutt.
Ett steg bakåt efter varje lyckat kast, tills ballongen brister hos någon.
Vatten bärs mellan två baljor där spillet räknas, vilket ställer fart mot precision.
Gissningen skrivs ner före varje test, sedan visar baljan om den stämde.
Vattnet skickas hand för hand längs kön, där takten avgör hur mycket som når fram.
Rör och brädor justeras tills vattnet rinner hela vägen, alltså felsökning i verkligheten.
Fri vattenlek med sprutflaskor, där den träffade sitter ut i tio sekunder.
Ett blött plastband på gräset som ger fart, med kö och tur och ordning.
Djurspår och frostad mark bockas av på en lista, med jämförelse av vad alla hittat.
Bikarbonat och vinäger ger ett skummande utbrott, följt av frågan om vad som faktiskt hände.
Zombien får bara röra sig långsamt och stelt, vilket gör självkontroll till hela poängen.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.