Här ligger 507 färdiga aktiviteter för fritidshemmet. Varje aktivitet har ett syfte i klartext, vilket material som behövs, hur lång tid den tar och genomförandet steg för steg. Alla är kopplade till läroplanen. Du kan läsa och skriva ut dem utan konto.
Många aktiviteter fungerar i hela spannet 6 till 12 år. Åldern på kortet är vår rekommendation, inte en gräns.
204 av 507 aktiviteter
En följetong som byggs kapitel för kapitel genom adventen, så att barnen får öva att hålla en berättelse i huvudet över tid.
Barnen övar i par på vad man faktiskt gör när en kompis är ledsen, alltså empati som handling och inte bara som ord.
Barnen turas om att berätta och att lyssna, där den som lyssnar måste ställa minst två följdfrågor innan rollerna byts.
Ett synligt experiment med Newtons tredje lag, där barnen ändrar en sak i taget och ser direkt vad det gör med raketen.
En berättelse som byggs mening för mening runt ringen, så att varje barn måste lyssna för att kunna fortsätta.
Tärningar med bilder som styr historien, ett sätt att komma igång för den som annars fastnar på att hitta på.
En saga från en annan kultur, följd av samtalet om vad som är likt och vad som skiljer mot sagorna barnen redan kan.
Barnen sätter ord på vad en bild får dem att känna, i ett samtal där det inte finns något rätt svar.
Barnen kodar sitt namn till ettor och nollor och bär det som armband, alltså datorns språk gjort till något man kan ta på.
En ringlek där barnen ska känna igen varandra på rösten, vilket lär namnen på ett sätt ingen namnrunda gör.
Blommor som hamras fram till avtryck på papper, i naturens egna färger och utan en enda tub målarfärg.
Barnen väljer sin favoritscen ur en bok och gör den till ett bokmärke, alltså läsupplevelsen förvandlad till något man håller i.
Trettio sekunder att titta, sedan ska bygget kopieras ur minnet, vilket visar skillnaden mellan att tro sig ha sett och att faktiskt ha sett.
Fri dans till musik inom en avgränsad yta, för de dagar gruppen behöver få ur sig något utan regler att hålla reda på.
Barnen hittar på fyra egna steg och lär ut dem till gruppen, så att alla sekvenser till slut blir en enda lång dans.
Hela stolleken utan uteslutning: den som blir utan stol väljer i stället en rörelse som hela gruppen gör.
Barnen argumenterar för en sida de kanske inte håller med om. Efteråt får de säga vilka argument som var starka, oavsett lag.
Barnen letar felet i en kod som inte fungerar, alltså det som programmering mest handlar om i verkligheten.
Salt deg utan instruktion och utan färdigt resultat, för barnet som behöver händerna sysselsatta för att kunna landa.
Honung, sirap, vatten och olja i samma glas, där lagren som lägger sig av sig själva förklarar densitet utan ett ord teori.
Yogarörelser med djurnamn där varje position hålls i fem till tio andetag, ett lugnt pass som slutar med vila på mattan.
Bingo med djurljud och djurbilder, där den som får rad måste berätta en sak om ett av djuren.
Barnen härmar ett hemligt djur med kropp och ljud, alltså en övning i att göra sig förstådd helt utan ord.
Djurljud som ska kännas igen och sedan härmas, där rösten får användas på ett sätt den sällan får i klassrummet.
En känd saga spelas upp som teater, där rösten och kroppen får bära karaktären i stället för ett manus.
En skokartong och några gummiband räcker för att barnen ska höra hur spänning och tjocklek ändrar tonen.
En berättelse med tydliga känslolägen som blir samtalet om hur samma situation kan kännas helt olika för olika personer.
Barnen tränar på att lägga märke till det goda andra gör, i stället för att jaga uppmärksamhet för sitt eget.
Batteri, koppartråd och en lampa som ska lysa, där felsökningen börjar i samma sekund kretsen bryts.
Barnen planerar sin dekoration innan de börjar och jämför sedan planen med resultatet, vilket ofta är den intressanta delen.
Instruktionen innehåller ett fel med flit. Barnen måste hitta exakt var det brister innan de kan rätta det.
Samtalet efter filmen styrs mot vad den ville säga i stället för mot vad som hände, alltså analys i stället för referat.
Barnen sätter betyg och måste motivera det. I smågruppen upptäcker de att samma film kan bedömas helt olika.
Namnen nöts in genom skratt i stället för genom upprepning, och det fastnar bättre.
Magnetspö och vatten, en sensorisk lek som håller fokus kvar hos barn som annars har svårt att sitta still.
Kartongfiskar med poäng eller räkneuppgifter, där matematiken kommer på köpet när fångsten ska summeras.
Barnen väljer ett land, ritar flaggan noggrant efter förlaga och tar med tre fakta att berätta för gruppen.
En konflikthistoria som barnen får lösa på flera sätt och sedan väga lösningarna mot varandra i par.
Med ögonbindel ska råvaran kännas igen på form, doft och ljud, vilket tvingar fram beskrivningar utan att peka.
Frukt och tandpetare blir skulpturer som fotograferas innan de äts upp, alltså skapande med ett inbyggt slut.
Musiken tystnar och alla fryser. Två av positionerna blir sedan startpunkten för en improviserad scen.
Barnens verk hängs upp med varsin skylt. Vandringen slutar med att alla ger varandra skriven respons.
Tre andetag, en tyst minut och en signal gruppen valt själv, gjord vid samma tid varje dag som en trygg övergång.
Precis en mening per barn runt cirkeln, vilket tvingar fram lyssnandet: du måste veta var berättelsen är för att kunna fortsätta.
Gruppen röstar om innehållet innan någon skär en enda bit, alltså demokrati med ett resultat man kan äta.
Högläsning med efterföljande samtal om hur karaktärerna kände, en daglig avslutning som fungerar för hela gruppen.
Gruppens egen sång ersätter högtalaren. Den som blir utan stol blir sångledare i stället för åskådare.
Tre konkreta goda handlingar under en vecka, med fem minuter varje dag där någon berättar vad som hände.
Hälsningsord på sex språk, där barn med annat hemspråk får vara de som undervisar gruppen.
Ett frö i en egen kruka med namn och datum, alltså ansvar för något levande som märks först efter flera veckor.
Uppmärksamheten vandrar från tårna till huvudet. Barnen får notera spänning eller värme utan att värdera den.
En spökhistoria i dämpad belysning, där barnen ska hålla reda på ledtrådarna medan stämningen byggs upp.
Vatten, olja och sand i en flaska som blir vågor när den tippas, alltså ett experiment man får ta med hem.
Kakao, socker och smör som rullas för hand och paketeras att ge bort, alltså hantverk med en mottagare.
Burkar och risgryn blir slagverk. Passet slutar med att hela gruppen spelar samma rytm tillsammans.
Först springer barnen banan pedagogen byggt, sedan får de bygga om den själva i grupper.
Olika stora hjul på samma axel visar direkt hur mycket storleken avgör hur långt något rullar.
Trettio sekunder att diskutera varje fråga innan laget svarar gemensamt, vilket gör att den tystaste också hörs.
Mjuk boll och inga sparkar, ett regelverk som gör inomhusspel möjligt även i en vanlig sal.
Flaskor med ris och lock som cymbaler, där barnen själva listar ut vad som gör tonen ljus eller mörk.
Ingen får säga nej till det förra barnets påhitt, bara bygga vidare, vilket är svårare än det låter.
Barnen delar egna erfarenheter av att pojkar och flickor behandlats olika och namnger sedan ett beteende var att ändra.
Hela laget måste enas om ett hemligt val på några sekunder, sedan visas det med kroppen.
Anonyma paket som öppnas inför gruppen, följt av samtalet om hur det känns att ge jämfört med att få.
Kuddar, filtar och en varm dryck medan julsagan läses, en läsupplevelse som är lika mycket miljö som text.
Barnen väljer sångerna själva och sjunger i ring, avslutat med en gemensam tyst stund.
Slå in ett paket, hänga en dekoration, sätta stjärnan, alltså finmotorik mitt i full fart.
En papperstalrik som blir julprydnad på framsidan och ett handskrivet kort på baksidan.
Allas händer blir grenarna på samma träd, ett gemensamt verk där varje barn syns enskilt.
En känsla ska visas helt utan ord. Efteråt pratar gruppen om vilka kroppssignaler som avslöjade den.
Efter varje gissning berättar någon när hen själv brukar känna så, vilket gör känslan konkret.
En privat dagbok där barnet skriver eller ritar dagens känsla, med frivilligt delande en gång i veckan.
Efter en laddad berättelse får barnen leta upp var i kroppen känslan sitter, som spänning, värme eller tyngd.
Känslan visas med kropp och mimik. Samtalet efteråt handlar om när man brukar känna just så.
Ett abstrakt verk byggt på en känsla, där barnet ska kunna säga varför just de färgerna valdes.
Ansiktsbilder som ska namnges, med målet att komma bortom glad och ledsen till fler ord.
Vardagsscener från fritidshemmet spelas upp, som att någon blir utesluten. Gruppen läser sedan av känslorna.
En känd figur ska gestaltas med rörelser och miner tills någon gissar rätt.
Ett stycke lyssnat i stillhet, sedan får barnen berätta med ord, teckning eller rörelse vad de såg framför sig.
Zip Zap Zop och expertintervjun i följd, med avslutning där barnen leder en egen påhittad övning.
Ett riktigt problem från fritidshemmet tas till omröstning, där alla röster väger lika och beslutet skrivs ner.
En burk knappar blir ett mönster eller en bild, med begränsat material som gör valen skarpare.
Roboten följer instruktionen bokstavligt, vilket avslöjar varje otydlighet direkt i vardagsrummet.
Barnen upptäcker att de har saker gemensamt med kompisar de inte brukar leka med.
En äkta komplimang till någon man dragit ur en hatt, byggd på något man faktiskt sett.
En vanlig bråkorsak spelas upp, gruppen föreslår lösningar och paret testar en av dem direkt.
Memory med kända konstverk, där paret bara räknas om barnet kan berätta en sak om bilden.
Samma tema och tio minuter, sedan visar bilderna hur olika tolv barn tänker om exakt samma ord.
Responsen följer en fast form: två saker man uppskattar och en nyfiken fråga. Konstnären försvarar sig inte.
En associationskedja runt ringen utan rätt eller fel, följd av samtalet om varför orden hängde ihop.
Varje barn väljer ett havsdjur att röra sig som. Bytessignalen tvingar sedan fram ett nytt rörelsemönster.
Alla får identiskt material och samma tema, vilket gör att skillnaderna bara kan komma ur idéerna.
En tråd i sockerlösning som besöks varje dag, ett projekt där tålamodet är själva innehållet.
Tre stationer i dämpad belysning, upplagda för att ge spänning utan att skrämmas.
Ballonger som ska poppas med fötter, rygg eller armbåge, med ny regel för varje omgång.
Först naturljud från högtalaren, sedan barnens egna humningar, med fokus på var i kroppen ljudet känns.
Metall, trä, plast och glas slås an och sorteras efter hur de låter, vilket kräver ord för det man hör.
Samma föremål sorteras om efter ny regel varje runda, vilket visar att ordning alltid är ett val.
Gåtor som löses i grupp, där barnen får argumentera för sitt resonemang innan svaret avslöjas.
Tre rörelser som upprepas exakt så många gånger som ropas, alltså en loop utförd med kroppen.
Torkade kryddor i egna tygpåsar, där doften sedan ska beskrivas med ord inför gruppen.
En rörelse skickas runt ringen och jämförs med originalet till slut, alltså källkritik gjord till lek.
Färgläggning där processen räknas och inte resultatet, i eget tempo och ett fält i taget.
Sången framförs bakom en skärm, vilket sänker tröskeln för den som annars aldrig skulle sjunga.
Fri dans som bryts tvärt när musiken tystnar, en övning i att stoppa kroppen mitt i rörelsen.
Varje matchat par ger en smakbit, vilket kopplar bilden på kortet till en riktig råvara.
Fem rätter från olika länder smakas och placeras på kartan, med samtal om vad klimatet gör med maten.
Medaljer klippta i kartong som faktiskt ska delas ut vid idrottsfestens avslutning.
En guidad visualisering inför en tänkt final, med andning och inre bilder som verktyg.
En stund stillhet med tanken riktad mot något man uppskattar hos en kamrat, delad frivilligt efteråt.
Klassikern som tränar arbetsminnet, med lugnt tempo och turtagning inbyggd i reglerna.
Under förstoringsglaset ser löv och sand ut som helt andra saker. Skillnaden ritas av och jämförs.
Bara ansiktet får användas, vilket gör att gruppen måste sätta ord på vad de faktiskt ser.
Rörelse till lugn musik utan prestation, där farten byts var tredje minut och kroppen får kännas efter.
Tjugo minuter i en egen bok utan instruktion eller bedömning, där delandet efteråt är frivilligt.
Stolar som blir färre för varje runda, en klassiker där det svåra är att förlora med fattning.
Musiken tystnar och alla ska hitta en plats, med en stol borttagen varje varv.
En skylt med namnet i mitten och bilder på det man gillar runt om, uppsatt där andra ser den.
Samma ord sagt argt, ledset eller artigt, vilket visar hur mycket tonfallet avgör vad som faktiskt sägs.
Att ta emot ett nytt barn spelas upp och pratas igenom, så att välkomnandet blir en vana i stället för en tanke.
En brustablett i olja och vatten ger en lavalampa. Kvar står frågan om varför lagren aldrig blandas.
En dirigent styr vem som spelar och hur högt. Rollen går runt så att alla får leda gruppen.
Ett kvadratiskt papper viks steg för steg till en fågel, där varje vik måste sitta rätt.
Vika, klippa och sedan veckla ut, vilket ger en snöflinga ingen annan har.
Hinderbana på tid med stoppur, där barnet jagar sitt eget rekord och inte varandras.
Ett planerat mönster träs på tråd till ett armband som kan bäras direkt.
Påskmotiv klippta i färgat papper, där form och sammansättning är barnets eget val.
Ett ägg dekoreras efter en plan barnet gjort själv. Sedan ställs det ut tillsammans med de andras.
Stora äggformer som ritas, mönstras och klipps ut till en gemensam vägg.
Glasyr och strössel på egen kaka, där handkontrollen prövas i millimeterskala.
Frågekort som besvaras i ring, ett sätt att lära känna varandra utan att någon behöver hitta på något.
En bild byggd ruta för ruta på rutat papper, precis som en skärm är uppbyggd.
Mörklagt rum, stjärnbilder på skärmen och en lugn berättelse om en rymdresa.
För att lösa uppgiften måste barnen se vilka som är där, och alla blir därmed någon som räknas.
Egen smaksättning och sedan samtalet om varför just den valdes framför de andra.
Ett handskrivet uppmuntrande kort till en klasskamrat, alltså skrivande med en riktig mottagare.
Muskler spänns hårt och släpps sedan, vilket gör skillnaden mellan spänd och lugn kropp påtaglig.
En påse sys ihop och får ett Jack-o-lantern-ansikte innan den fylls och hängs upp.
Samma pussel till alla och startsignal, vilket gör arbetsfördelningen inom laget avgörande.
Två kolumner på tavlan visar hur varje rättighet hänger ihop med ett ansvar. Gruppen formulerar sedan en egen regel.
Barnkonventionen som bingobricka, där varje bingo följs av samtalet om vad rättigheten betyder i vardagen.
En berättelse om ett barn som kämpat för sina rättigheter, följd av vad var och en själv kan göra.
En journal där veckans mående skrivs eller ritas, helt privat och utan krav på att dela.
En befintlig regel granskas, ifrågasätts och röstas om, vilket visar att regler går att ändra med argument.
Färgerna målas i vått papper så att de flyter ihop, vilket gör tempot till en del av tekniken.
Andning i takt med inspelat regn i ett halvmörkt rum, med en delad tanke till sist.
Rösten, gången och attityden byggs upp först, sedan möts rollerna i scener och byter plats.
Ett barn som vet var sakerna finns behöver inte fråga en vuxen om allt, och det blir tryggare och mer självständigt.
Torkad mat betygsätts på ett schema, med samtal om varför rymdmat måste se ut som den gör.
Klapprytmer som blir längre för varje varv, utan material och färdiga att starta direkt.
Barnen rör sig till olika hörn efter sina svar och möter dem som svarat likadant.
Pjäsernas drag övas var för sig innan första partiet, med fokus på reglerna i stället för på att vinna.
Färdiga ställningar där ett enda drag avgör, lösbara även för den som aldrig spelat ett parti.
Glittret virvlar och sjunker långsamt, en flaska barnet sedan kan ta till på egen hand.
Ledaren höjer tempot för att lura gruppen, vilket gör lyssnandet svårare än rörelsen.
Den ena guidar den andra genom en bana med ögonbindel. Rollerna byts efter halva tiden.
Fem till sju egna övningar sätts ihop, skrivs ner och lärs ut till en kompis.
Bakom ett upplyst lakan berättas historien med händer och föremål, helt utan att någon syns.
Barnen röstar med kroppen mellan två alternativ och motiverar sedan sitt val för de andra.
Lim och boraxlösning som byter konsistens mitt i händerna, alltså kemi man kan känna.
De fem grundsmakerna en i taget, med jakt på precisa ord för det som händer i munnen.
Med ögonbindel ska smaken beskrivas innan den gissas, vilket visar hur mycket synen styr.
Två sanningar och en lögn om sig själv, där gruppen ska lista ut vilken som inte stämmer.
Samma vikning för alla ger ändå unika mönster. Samtalet handlar om varför snöflingor är sexkantiga.
Sand och snäckor på ett kort med handskriven hälsning inuti, klart att skicka hem.
Korta frågor i högt tempo utan material, gjort för att fylla en lucka mitt på dagen.
Den ena speglar den andras långsamma rörelser. Till slut leder båda samtidigt utan att någon bestämmer.
En vit påse, ett tuschansikte och tidningspapper som fyllning, klart på tjugo minuter.
Den som taggas blir själv spöke, alltså ett rollbyte som kräver ny strategi mitt i leken.
En ballong mot håret får pappersbitar att hoppa, sedan testas vilka material som påverkas.
Blicken ska vila på motivet och inte på pappret, vilket gör teckningen till ett lugnverktyg.
En egen konstellation ritas på svart papper, namnges och får en berättelse.
Melodier nynnas och ska kännas igen, där den som gissar rätt väljer nästa låt.
Att säga stopp är lättare om man har övat på det när det inte var på riktigt.
Sagan berättas med röstväxlingar och pauser, följt av samtalet om vad som egentligen hände.
En öppen fråga runt ringen där varje barn hörs, följd av samtalet om likheter och skillnader.
Varje muskelgrupp hålls i femton sekunder, avslutat med tre andetag på mattan.
Sudoku i egen takt och på egen nivå, ett tyst arbete som passar den som behöver lugn.
En sak att vara tacksam för i dag, delad i ring där ingen avbryter.
Tre ledtrådar och systematiskt uteslutande i par, med resonemanget nedskrivet och förklarat.
Att falla bakåt och bli fångad, en övning där tilliten blir konkret i stället för teoretisk.
Tomten kryper och varje fångad ansluter till laget, tills bara en är fri.
Det högsta tornet som håller, med mätning och samtal om vad basen egentligen gör.
Tre påståenden om sig själv där ett är påhittat. Gissningen måste dessutom motiveras.
Ett tunt tyg förlänger rörelsen. Gruppen sätter ihop en kort koreografi till slut.
Rörelse som om gravitationen var borta, långsamt och flytande till lugn musik.
Slowmotion med mjuka bollar som fångas varsamt, följt av samtalet om varför rörelsen ser ut så.
Hela historien berättas utan ett ord. Publiken beskriver sedan vad de tror att de sett.
Frysa på signal och sitta ner om man rör sig, en kvart som tränar bromsen i kroppen.
En guidad dykning bland koraller och lysande fiskar, med varsam återkomst till rummet.
Färg eller siffra ska matchas, med specialkort som vänder läget på ett ögonblick.
Kroppen ändrar sig efter vädret som ropas, från hopkrupet regn till snurrande solsken.
Egna observationer presenteras och gruppen gör en gemensam prognos för morgondagen.
Kandidater, frågestund, anonym röstsedel och öppen rösträkning, alltså hela valet i miniatyr.
Något konkret positivt om en kamrat, sagt utan att någon annan görs sämre.
Ett armband som ges bort, med färger valda för att betyda något om just den vänskapen.
Trådar knyts i mönster tills bandet räcker runt en handled, ett tålamodsprov med synligt resultat.
Pipetter på vått papper ger mönster ingen kan styra helt. Verken namnges av barnen efteråt.
Barnen bygger en berättelse ihop och tränar samtidigt på att lyssna, eftersom man måste veta var historien är för att kunna fortsätta.
Podium, medaljer och applåder, alltså ett tydligt punktum för hela temat.
Gruppens egna svar blir ett diagram. Samma data ritas på två sätt för att kunna jämföras.
Enkla positioner hållna i några andetag, avslutat med tyst vila på mattan.
Katten, kon, ormen och trädet hållna i tjugo sekunder var, sammanflätade till en lugn sekvens.
Djupandning och djurpositioner på matta, med vila som avslutning i stället för uppvarvning.
I Fritio lägger du en aktivitet rakt in i veckoplaneringen, ser läroplanstäckningen växa fram och får underlaget till uppföljningen på köpet. Planeringen blir försvarbar, inte bara gjord.